Här om dagen hade vi lektion i historia. Vi är inne på kapitlena om första världskriget, mellankrigstiden samt om det andra världskriget. Innan vi började se en film som skildrade judarnas liv (Pianisten) under det senaste världskriget så delade läraren ut pappret med sidor att läsa och plugga-på-frågor inför nästa veckas läxförhör. Av tidigare erfarenheter har vi i klassen fått lära oss att det som vår lärare kallar för läxförhör i själva fallet är prov. Det var i höstas som vi kom dit flera stycken, icke förberedda, för att ha ett litet läxförhör. Det visade sedan vara Historieprovet från helvetet. Provet som gav mig skrivkramp i flera dagar efter skrivningen. Typ.
Därför vet jag nu att det inte är ett läxförhör vi har nästa vecka, utan snarare Historieprovet från helvetet II. Hur som helst så förklarade vår lärare samtidigt som hon delade ut ovan nämnda stencil berättade hon om några utbytesstudenter de haft på skolan. De hade tydligen blivit väldigt lättade när de pluggat på till proven här i Sverige, för i Tyskland fick de minst 300 sidor att plugga på till proven de hade jämfört med det lilla vi ofta behöver plugga på här i Sverige. Det var egentligen inte mer med det utan jag vek ihop pappret och lade det i väskan strax innan filmen satte igång.
Nu när jag sitter och läser på till provet inser jag att vår lärare måste ha haft lite smått dåligt samvete då hon delade ut pappret. Vi har nämligen 65 sidor att läsa igenom inför “läxförhöret” på tisdag. Jag förstår nu lite varför hon drog upp jämförelsen med att tyskarna har det värre än oss studiemässigt.
På tal om Andra Världskriget så såg jag Schindlers List för första gången igår kväll. Blev väldigt tagen av den och kan verkligen förstå varför folk har sagt att den är någonting man måste se.
